När man längtar....

Nu har det blivit så där igen. Det händer emellanåt. Särskilt när man känner sig lite nere och livet inte känns på topp. Då kommer den där längtan smygande. En längtan efter dom personer som inte längre finns kvar i mitt liv. Personer som betytt så mycket och som jag saknar.

Och i samma veva brukar även en längtan efter min plats på jorden göra sig påmind. Den där platsen som jag älskar över allt annat och som betyder mest för mig. Mitt andrum. Mitt paradis. Platsen jag inte kan leva utan.

Det har varit allt för länge sen jag var där nu. Och det kommer dröja innan jag är tillbaka. Men när isen har slutat sjunga och kylan har släppt sitt grepp. När fåglarna kommer tillbaka och dagarna blir allt längre och ljusare - då kommer jag att åka tillbaka.

Ha en fortsatt fin dag!