En ovärderlig tur.

När man får åka rätt ut i skogen med en av de bästa man vet. När det är helt stilla i naturen. Himlen är blå. Solen strilar mellan träden. Ormbunkarna täcker marken. När man går på ett hygge och kommer fram till en utsikt med vidunderliga vyer. När man känner sig som ett med naturen. Det är sådana stunder jag känner mig som mest fri och lycklig. Och en sån stund upplevde jag för några dagar sen.

Har tillbringat några dagar i stugan och jag följde med pappa ut i skogen till ett av våra skiften. Vi åkte på slingrande grusvägar, smala skogsvägar innan vi kom fram och parkerade bilen. Fick sen gå en bra bit men vilken belöning vi fick. Herregud vad fint det var. Det blåste lite och inga flygfän som irriterade. Ljuvligt! Hade bästa sällskapet och jag hade lätt kunnat stanna där länge, länge. Helt klart en ovärderlig stund och tur.

Hade med mig lill-kameran och knäppte lite bilder som följer nedan.

Den här stunden med pappa betydde mycket för mig och jag hoppas vi kan göra många fler turer liknande denna framöver.

Ha det fint!
Kram Carina.