Nu ska vi väl slippa frysa.

Hösten är ju som bekant här och med den kommer även kylan. Ju äldre jag blir desto mer fryser jag. Att vara ute när det blåser och är runt 7 grader är numera en plåga och det spelar ingen roll hur mycket jag pälsar på mig - rör jag mig inte konstant - ja då fryser jag.

Men det är inget att göra något åt. Har man ett djur måste det tas om hand oavsett om det är kallt eller inte. Så nu om eftermiddagarna är jag ute med pälsbollen - och fryser.

En sak som jag gjort i över ett års tid (med några toppar och dalar) så är det att sticka. Började ju förra vintern och sen dess har det blivit några alster. Nu för tiden ger jag mig inte på så stora projekt som tröjor och koftor (tycker det tar för lång tid) så i stället stickar jag sockor som hejsan hoppsan.

Har fastnat för duktiga Dödergöks egenkomponerade sockmönster Petter (är grymt imponerad över henne måste jag säga). Det har blivit några par, tre närmare bestämt och i dag blev juniors exemplar färdiga (de som går i lila färger). Så nu ska vi väl slippa frysa om fötterna här i höst och vinter :).

 Ni får bortse från att jag inte orkat blocka sockorna - tänkte att dom sträcker ut sig när man väl börjar använda dom ;).

Och rastlös som jag är så måste jag så klart ha ett nytt stickprojekt att syssla med om kvällarna. Så i helgen beställdes nytt garn och förhoppningsvis kan jag börja på nya sockor om någon dag. Den här gången blir det Längtan till Gotland av kreativa och duktiga Pia Kammeborn. Det är verkligen härligt och rogivande att sticka - som en slags meditation.

Hoppas ni har det bra!
Kram Carina.