Jag hoppas du alltid vågar vara dig själv.

Ute smattrar regnet mot plåttaket på altanen. I fjärran hörs dunket av musiken från festivalen nere på stan. Det blixtrar och Tor kör sin vagn över himlavalvet. För en stund sen låg jag ute i bikinin och mådde i solstolen men jag måste erkänna att det är ganska mysigt det här också :).

Funderar en del över en sak du kom in och sa igår. Du hade varit ute i den där lila peruken du tycker så mycket om. Som du är så stolt över. Du kom in och berättade att några barn här i området hade pekat på dig, viskat och skrattat. Du var ledsen.

Och jag blev ledsen för att du var ledsen. Men jag förklarade att du inte ska bry dig om detta. Att du ska göra det som känns bra för dig. Att du ska vara klädd och ha på dig det du vill. Att du ska vara dig själv och strunta i vad andra tycker. Att du alltid ska gå din egen väg och göra det du vill - så länge du inte medvetet sårar eller gör någon annan illa.

Du tittade på mig och sa: Jag måste väl få vara den jag är mamma?. Självklart ska du få vara det älskade unge. Och jag hoppas att jag och din pappa skickar med dig tillräckligt med mod så att du alltid vågar vara dig själv.

Jag hoppas att du alltid ska våga vara den du är & vara stolt över det.

Önskar er en trevlig lördag!

Kram.