header

header

24 augusti 2015

Att förundras en aning.

Måndag och jobbveckan är i gång igen. Riktigt segt var det att komma upp i morse men på något sätt gick det och jag kom upp fastän jag inte ville. Och när man sen möts av en glad, hoppande och nyfiken liten kanin när man kommer ut - ja då känns det lite bättre att hoppa upp på cykeln och trampa till jobbet :).


Men en sak som slog mig i dag (& som jag förresten reflekterat över vid ett antal tillfällen tidigare) är hur vissa människor inte verkar bry sig om och vara intresserade av andra än sig själva. För visst börjar man fundera när man pratar med någon och denne bara berättar och mal på om sitt. Och inte visar en tendens att fråga eller intressera sig för vad någon annan gjort.

Jag menar inte att man måste vara superintresserad. Men att ändå visa att man bryr sig om, åtminstone lite, hör väl till allmänt hyfs, eller? Kan inte hjälpa det men jag förundras över dessa människor. Är dom verkligen så självupptagna eller ointresserade av sina medmänniskor. Tycker dom verkligen att det enda som är intressant är det dom själva berättar och som handlar om bara dom själva?

Vet inte om det finns något rätt eller fel gällande detta. Men i min värld så tycker jag nog att man ska visa sig intresserad av vad andra kan tänkas ha att berätta. Tycker nog att livet skulle vara oerhört trist om allt bara handlade om jag, mig och mitt. Om jag någon gång (mot all förmodan) skulle bli sådan så hoppas jag verkligen att något ruskar om mig. För jag tycker inte bara att det hör till allmänt hyfs att intressera sig för vad en medmänniska har att säga - jag tycker faktiskt det är intressant.

Ja, det blev några tankar denna måndag. En måndag då solen skiner från en blå himmel och sommaren fortfarande stannat kvar. En måndag som har en eftermiddag med en relativt fri agenda - skönt så det förslår.

Fortsätt njuta av sommaren!
Kram Carina.

2 kommentarer:

  1. Jag tror att vi alla då och då har stött på människor som mest tänker på sig själv eller åtminstone har ett stort behov av att prata om sig själv. Och alla tror jag att vi kanske hamnar i situationer ibland då vi kanske har ett stort behov av att prata av oss. Tillfällen då fokus kan vara svårt att fästa på någon annan. Att få vara den som fångas upp. Och det är ju helt ok, men är det så att en människa alltid visar ett ointresse för hur någon annan har det... ja, då blir relationen ganska ensidig och riskerar att rinna ut i sanden. För alla har vi ju behov av att bli sedda.

    Jag hoppas att din måndag har varit fin Carina.♥

    Kram Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det så Lotta, att vi alla har behov av att bli sedda och det var inte så jag menade. Att prata av sig det har vi ju alla ett större eller mindre behov av emellanåt. Och förhoppningsvis har man då någon som kan lyssna och nästa gång är det ens egen tur att göra det samma. Att ge och ta. Det var mer det andra jag ville komma åt - när en människa alltid visar ointresse och alltid pratar om sig själv - det var det jag menade. Tycker det är så trist när man märker att en människa agerar på detta vis om och om igen. Man blir liksom besviken - om du förstår vad jag menar.

      Hoppas du också haft en fin måndag! Kram <3

      Radera

Tack för du lämnar några ord hos mig!