Att vara mitt emellan.

Det är ju attans vad man ska vara urusel på att vara krasslig. För krasslig är just vad jag är. Väldigt svårt att säga vad som är fel - förutom att jag har ont i halsen. För förkyld det känner jag mig då rakt inte. Nej, trött är jag och halsen spökar. Och träningsbar - det är jag då rakt inte :(.

Börjar bli så smått less på det här. Att vara mitt emellan frisk och sjuk. Då är det bättre att det bryter ut, man är sjuk några dagar och sen frisk igen. Det är mellantinget är inget för mig och jag börjar så smått klättra på väggarna.

Trotsade i alla fall mitt inre motstånd och tog mig ut i regnet på en powerwalk innan Emma skulle hämtas. Inte lika roligt som att träna men väldigt skönt att röra på sig igen (& sen var jag ju tvungen att köra lite styrka för magen när jag kom hem). Håller nu tummarna för att den här odefinierbara krassligheten ska ge med sig så jag kan få ut och träna igen.

Ledigt från jobbet i morgon och när jag inte är träningsbar vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på. I alla fall under förmiddagen. När det vankas lunchtid ska jag och kameran jobba lite tillsammans :).

Regntyngda vitsippor under dagens tur.

Nu blir det soffan och senaste avsnittet av Mr Selfridge.

Ha en fin kväll!