Så har vi då en 7-åring i huset.

I går var det en stor dag här hemma. En viktig dag för en liten tjej som börjar bli stor. 7-årsdagen stod för dörren. Och då är det så där pirrigt. Så där så man inte kan sova kvällen innan. När förväntningarna är så där stora. Och så där pirrigt så man inte kan sova på morgonen utan vaknar första gången 04.23 och undrar om presenterna kommer snart :). Det är inte konstigt att det är så där pirrigt. Det är något speciellt med att fylla 7.

Presenterna kom inte 04.23 men väl 04.58. Då gick det inte att sova längre. Då kom en liten hand och strök över mammans kind. Så mamman fick pallra sig upp, ta fram presenterna och tillsammans med pappan (efter att hon väckt honom) stämma in i ett kraxigt Ja må du leva.

Presentpapper och snören slets upp. Och en gladare och nöjdare tjej tror jag sällan vi skådat. Värmde mammahjärtat att se henne bli lika glad för stort som för smått. Sen var det bara att vänta på att kalaset skulle börja. 8 små gäster kom och det blev mer paketöppning, saft, fika, lekar och skratt. Det var en trött mamma som släckte ögonen i går kväll och kunde konstatera att nu har vi minsann en 7-åring i huset <3.

Och dagen i dag då. Tja, det var ju dags att göra ett gästspel på jobbet och fixa lönerna så i morse var det bara att pallra sig upp. Det gick relativt smärtfritt att ta sig dit och i det stora hela gick det bra. Det är bara så MYCKET att göra när man varit borta i 3 veckor. Gäller att prioritera rätt saker bara så löser det sig. En arbetsdag avklarad och 3 kvar......

Ha en fortsatt bra dag!
Kram Carina.