Äntligen har hon kunnat somna.

Liten har fått den där fördömda hostan igen. Hostan som gör att det skälver i den lilla kroppen. Som gör att hon med tårar i ögonen försöker ta den där äckliga medicinen. Försöker vara modig. Den där f-benade hostan som gör att hon till slut hostar så mycket att allt kommer upp. Som gör att hon inte kan somna på kvällen.

Jag avskyr när det blir så här. Känner mig maktlös. Jag vet att det inte är någon allvarlig sjukdom men det gör ändå ont i mammahjärtat när hon inte är helt kry. Sitter bredvid henne när hon ska sova. Stryker den släta kinden. Och till slut så slutar hon hosta tillräckligt för att kunna slappna av. Äntligen har hon kunnat somna.

Nu hoppas jag hon får sova bra i natt och vakna piggare. Skolan börjar egentligen i morgon men det blir till att vara hemma och kurera sig.

Och nu är det hög tid för mig att stänga ner datorn om jag ska hinna läsa några rader i Hundraåringen. 

Undrar om det blir någon snö och is i vinter?

Ha det bra!
Kram Carina.