header

header

1 mars 2013

Tillfällig "comeback"

Har äntligen fått duscha och sätta mig i soffan och den stora frågan är om jag kommer att ta mig ur den något mera i dag? Nu är jag så där trött som man bara kan bli när man tagit i ordentligt. Har ont i huvudet, i magen, i kroppen. Det värker lite här och där. Skulle kunna somna på stört. I dag har jag nämligen gjort en tillfällig comeback i tävlingsspåret.

Jo, ni läste rätt. Jag som hatar att tävla. Blir nervös så det heter duga så fort ordet tävling, nummerlapp och Carina nämns i samma mening. Kan inte sova på flera nätter innan själva tävlingen. Går och grubblar och tänker. Måste göra bra ifrån mig. Får inte misslyckas. Jag har som sagt dragit på mig nummerlappen igen och jag måste säga att jag är glad att jag gjorde det!

Fick en förfrågan för en vecka sen om jag ville åka sista sträckan för Östberg Group i Stafettvasan. Och utan att tänka efter speciellt mycket tackade jag ja. Oj, vad jag har ångrat mig under veckan som gått. Funderat fram och tillbaka. Varför utsätter jag mig för det här igen?? Tänk om jag åker dåligt? Kan liksom inte ta de som en kul grej när det är en nummerlapp involverad och att man ska prestera (enligt mig själv). Det här är den största anledningen till att jag slutade tävla. Hade liksom ödslat så mycket onödig energi innan, att jag inte kunde prestera (utifrån min förmåga) när det väl var tävling. Det blev liksom inte kul när det låste sig hela tiden p.g.a. otroligt dåliga tävlingsnerver.

Förstår inte varför det ska vara så där. Att man ska ha så otroligt höga krav på sig själv. Vad gör det om man misslyckas? Vem är det som säger att man har misslyckats? Huvudsaken är väl att man gör sitt bästa utifrån sin förmåga. Men i dag drog jag som sagt på mig tävlingsdräkten och nummerlappen igen. Och även om jag varit otroligt nervös innan så släppte allt när jag fick ge mig iväg på min sträcka och "kötta"på. Det var faktiskt väldigt roligt. Rent av kul! Att jag lyckades "hålla" på min sträcka gjorde ju inte saken sämre. Vi blev till slut 23:e lag av drygt 1400 startande :). Inte illa av några skidpensionärer ;).
Hökberg där jag växlade och körde till målet i Mora.

Men nu är jag som sagt trött. Det kommer att bli en väldigt lugn och soft fredag här hemma!

Happy Friday!

4 kommentarer:

  1. Alltså wow Carina, jag är impad, vad duktiga ni var!

    Känner igen de där tävlingsnerverna lite grann, jag har ju mest spelat lagsporter och då varit så himla rädd för att sabba för alla andra. Det är ju dumt att man är så, för man gör ju så gott man kan och det är bra nog!

    Nu är du så värd att bara ta det lugnt och slappa och njuta av helgen! Kram Jennifer ( ska hälsa från Petri också, han blev också imponerad av ert resultat idag)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla!! Ja det gick bra och var roligt! Och i dag betalar kroppen priset för det roliga :). Mörbultad är bara förnamnet....

      Ska slappa i helgen och ha det gött! Hoppas du gör det samma och att din helg blir toppen! Hälsa Petri så mycket och tacka! Kram Carina

      Radera
  2. Ja wow!!! Grattis! Du lämnade verkligen din "comfort zone" - och så gick det så bra och var roligt. Kudos till dig!!!

    Njut av den här känslan och ha en riktigt sköna helg Carina!

    KRAM
    Lotta

    SvaraRadera
  3. Tack snälla du!! Ja ibland kan det vara bra och lämna den där zonen. Speciellt när det går bra - då är det extra roligt :).

    Ska njuta och ha en skön helg! Önskar dig det samma! Kram Carina

    SvaraRadera

Tack för du lämnar några ord hos mig!