header

header

25 oktober 2012

Utan dina andetag.



Utan dina andetag

(text & Musik: J Berg)

Jag vet att du sover
känner värmen från din hud
bara lukten gör mej svag
men jag vågar inte väcka dej nu

Jag skulle ge dej
allting du pekar på
men bara när du inte hör
vågar jag säga så

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och genomskinlig grå
blir jag
utan dina andetag

Min klocka har stannat
under dina ögonlock
fladdrar drömmarna förbi
inuti är du fjäderlätt och vit

Och utan ett ljud
mitt hjärta i din hand
har jag tappat bort mitt språk
det fastnar i ditt hår

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och färglös som en tår
blir jag
utan dina andetag

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
om du inte ser på
och genomskinlig grå
vad vore jag
utan dina andetag

Vad vore jag
utan dina andetag


Texten är hämtad här.

Raderna ovan kommer från den bästa (enligt min mening) låt som har skrivits och som kanske någonsin kommer att skrivas. Jag har alltid lyssnat på musik och det är många låtar som följt mig genom mitt liv men ingen har påverkat mig och betytt så mycket som den här. 

Jag minns första gången jag hörde den och hur den gick rakt in i mitt hjärta redan den där första gången. Det var för ett antal år sedan då jag sommarjobbade i Karlstad med att rensa rabatter och klippa gräs. Varje dag gick jag och lyssnade på radion för att få tiden att gå, så även denna dag. Jag minns att jag satt vid en rabatt utanför Arkitektkopia och lyssnade på P3 och väntade på att dagen skulle ta slut så jag kunde åka hem. Solen värmde, himlen var blå, fåglarna kvittrade och det var vindstilla. Det var då jag hörde de första ackorden och Jocke Berg började sjunga: Jag vet att du sover....

Tiden stod stilla, jag frös till is, blev paralyserad och kunde inte röra mig. Det kändes som jag träffats av ett knytnävsslag i magen, jag kippade efter andan och mina ögon tårades. Jag skulle ge dig allting du pekar på.... Varje ord, varje fras träffade rakt in i hjärtat. Tiden stod stilla. Vad vore jag utan dina andetag. I den stunden insåg jag att jag hörde den utlimata kärleksförklaringen och jag hörde ord som beskrev hur det var att älska någon med hela sitt väsen. När tonerna klingade ut och sången tystnade tog det ett litet tag innan jag blev mig själv igen. 

Det var där vid en rabatt i Karlstad som jag upptäckte Kent och deras fantastiska musik för första gången. Det var där orden gick rakt in i mitt hjärta.


Önskar alla en riktigt fin torsdag!

4 kommentarer:

  1. Nog är det en fin text allt och så fint skrivet av dig Carina!
    Hoppas Emma är piggare och att ni får en riktigt bra dag! Kram Jennifer

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Om jag någon gång hade skrivit en låt så önskar jag faktiskt att det varit just denna :).

      Emma är lite piggare men hostan vill inte riktigt ge med sig men det blir nog en bra dag i alla fall. Önskar dig det samma!

      Kram

      Radera
  2. Håller med dig! Låten är underbar! Vad roligt att du minns när du hörde den första gången... häftigt!

    Det är så duktig med dina foton! Du borde extraknäcka som fotograf! Fattar inte hur du får tiden att räcka till, du är så pysslig hemma och tränar som en tok osv.! Jag tycker inte jag hinner med nånting men det handlar väl om prioriteringar kanske... jag är för slö helt enkelt! ;)

    Kram på dig!

    SvaraRadera
  3. Ja visst är det roligt att jag kommer ihåg första gången jag hörde låten :).

    Tack för de snälla orden gällande mina kort. Blev verkligen glad!

    Tid ja, det önskar man att man hade mer av. Den vill liksom aldrig räcka till åt allt man vill göra. Jag tycker inte heller att jag hinner med allt jag vill göra.

    Hoppas du får en bra helg!

    Kram

    SvaraRadera

Tack för du lämnar några ord hos mig!