Trauma i skogen!

I gårkväll när var jag ute på en löprunda råkade jag ut för ett oväntat möte i skogen. Sprang som vanligt och filosoferade och plötsligt efter en avverkad uppförsbacke upptäckte jag att något svart-vitt stod mitt på spåret och tittade på mig. Det tog några sekunder innan jag fattade och såg vad det var. Ungefär 5 meter framför mig stod en stor grävling och stirrade på mig! Hjärtat for i halsgropen, benen tvärstannade och jag stirrade tillbaka. Vad annat kan man göra?? Tack och lov valde det chockerade djuret att ta till flykten och for med brak och knak in i skogen. Själv fick jag mig en ofrivillig intervall för när adrenalinet väl rusade till så var det en oanad snabbhet som infann sig hos undertecknad. Det var för övrigt mycket knak och brak i skogen i gårkväll och jag är ganska säker på att det rörde sig om betydligt större djur än en grävling.

I övrigt börjar semestern närma sig med stormsteg. Sista rycket den här veckan sen är det 4 härliga, lediga veckor som väntar. Känner att det ska bli skönt att få vara helledig och försöka ladda batterierna. Dålig sömn och ett konstant stressande gör att ett rejält brake är efterlängtat nu. I helgen som gått har jag förresten prövat på livet som ensamstående. Sambon har varit på svensexa i Östersund och jag och lillan har varit själva hela helgen. Det gick överlag bra mycket beroende på att man visste att det bara var för en helg men jag måste säga att jag är tacksam att vi är två.

Nu blir det till att invänta att den lilla sjusovaren ska vakna så vi kan åka till affären och fylla på vårt tomma kylskåp. Själv tror jag att jag ska fördriva min exklusiva ensamtid med att läsa en bok. I kväll blir det träning igen men jag tror jag ska undvika skogen. Tror inte mitt hjärta klarar av en liknande påfrestning i dag igen, känns tryggare att ta ut racern eller rullisarna.

Tjingeling!