header

header

17 januari 2010

Nära-döden-upplevelse.

Hoppet om livet börjar så sakteliga att återvända efter en omtumlande helg. I fredags fick vi besök av goda vänner från Mora och i går morse skulle vi ut och träna. Gick hur bra som helst, kände mig lite trött men det är ju inget konstigt med det. Väl hemma började jag frysa som f-n och började må allt sämre. Våra vänner åkte efter lunch och ungefär 20 min efter att de åkt var det bara för mig att rusa in på toan och där tillbringade jag resten av dagen tittandes ner i toastolen - vinterkräksjukan hade slagit till och det med besked. Kände mig inte speciellt kaxig i gårkväll när jag låg med frossa, 39 graders feber, en tom mage som skrek och ett illamående utan denna värld. I dag har jag i alla fall fått i mig lite mat och febern har gått ner. Det är inte bara jag som varit dålig utan även sambon har drabbats av denna djävulens sjukdom. Som tur är har lillan klarat sig hittills men det ska erkännas att det inte är helt lätt att ha en pigg 2 ½-åring när man själv mår skit. Tackar min lyckliga stjärna för att vi har en supergranne som alltid ställer upp - vad skulle vi göra utan dig?

Nej, den här helgen blev inte riktigt som man tänkt sig, hade ju planerat att åka massor av skidor, fika hos min vän som fyller år idag GRATTIS!, leka och ha kul med lillan. Men man vet ju inte vad livet har i beredskap för en och tur är väl det. Nu blir det liggläge i soffan igen, fy fasen vad trist.

Simma lugnt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för du lämnar några ord hos mig!