header

header

17 oktober 2009

Hur funkar det?

Har funderat en hel del över hur kroppen funkar egentligen, den är inte helt lätt att förstå sig på. I morse när jag skulle ut och träna så var jag så himla trött och tung i kroppen så jag tänkte att jag kommer inte kunna springa en meter. Men stönig som man är tvingade man sig ut och dom första 10 minuterna gick väl inte direkt lätt men så hände det, mitt i en tung uppförsbacke. Jag fick jordens studs i benen och kunde köra på helt obehindrat Kom in i världens andra andning och den rätta löpkänslan infann sig - helt underbart! Det är svårt att beskriva hur det känns, det måste nästan upplevas men det är ungefär som att man lämnar sin egen kropp, springer brevid, kan/orkar springa hur fort/länge som helst eller som att man har en hand i ryggen som puttar på en. Låter lite knasigt men det är ungefär så det känns. Hur som helst är det helt underbart när den rätta känslan infinner sig och konstigt nog är det faktiskt just när jag varit som tröttast inför en tävling som jag har presterat bäst. Det är kanske tur att man inte förstår allt :)

I övrigt var det inte helt lättsprunget i skogen idag - det kom ju en hel del regn i går och det resulterade i ganska hala stigar (det höll på att bli x antal vurpor) och blöta vattenhål som skulle passeras. Jag gillar verkligen att springa på hösten men det där med kallt vatten som sipprar in mellan tårna när man trampar ner sig kunde jag vara utan. Kom även på att det faktiskt är älgjakt och inte den smartaste tiden att vara ute i skogen men jag stötte varken på någon älg eller jägare så jag hade väl tur antar jag :)

Man hinner ju filosofera en del när man är tränar(det är ju det som bidrog till min vilsespringning tidigare i somras) och idag konstaterade jag att fastän det är höst och frost på marken så blev jag påmind om sommaren. Det var när jag hörde hur det susade i talltopparna som jag började associera till mitt paradis här i världen: sommarstugan. Det finns verkligen ingen härligare plats på denna jord för mig. Förutom att det är oerhört vackert där så är det den enda plats där jag verkligen kan slappna av och bara vara. Tror nästan att jag tillbringat alla mina barndoms somrar där - stugan har gett mig massor av ljuva minnen och goda vänner. Tyvärr blir det inte att man hinner åka dit lika ofta som man gjorde förr men i stället blir ju varje resa mer betydelsefull. Jag skulle verkligen önska att alla hade möjligheten att få ha ett sådant ställe. Så här fina solnedgångar får man uppleva i mitt paradis.

I helgen blir det lugna gatan för oss. Det är en del att fixa här hemma som inte hunnits med tidigare i veckan, bl a har vi bytt däck på bilarna och jag fick den stora äran att tvätta samtliga sommardäck. Så nu kan jag garantera att mina händer inte ser speciellt vackra ut, snarare som rejäla arbetarhänder - tur att man inte har någon gala eller bankett att gå på i helgen! Nu ska jag göra ett nytt försök att läsa lite innan trollet vaknar - försökte igår men det resulterade bara i att ögonen for igen hela tiden.

Ha en riktigt bra helg!

PS: jag har kommit på hur jag ska hitta runt 10:an i Bergebo utan att springa vilse igen. Jag springer den helt enkelt baklänges - knäppt men det funkar bevisligen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för du lämnar några ord hos mig!